Jag vill aldrig bli en sådan som inte tror på kärlek. Jag vill aldrig sluta älska och jag vill aldrig sluta bli kär. Jag vill alltid vara en känslomänniska. Trots hur jävla ont det kan göra att vara så mycket känslomänniska som jag är så vill jag aldrig sluta vara sådan. För det är äkta. Och jag är äkta och jag gillar äkta. Jag vill vara en sådan som kastar mig in i saker utan rädsla. Men så av någon anledning var jag sådan? Livrädd. Och jag ångrar mig.
Och jag sitter här och jag tänker på dig. Och det var allt du ville hela tiden förut men nu är det försent. Men jag vill inte tro att det är det för det här är så starkt och det är nu och jag vill inte ge upp. Hur många gånger det än sägs till mig att ge upp så vill jag inte, vägrar, tänker inte. Och det kommer förmodligen krossa mig längre fram. Men då får det göra det för jag kastar mig in i det här nu och sen får vad som helst hända.
